Varje morgon, likadan, jag ville inte kliva upp. Jag hade tappat livsgnistan. Jag ville hellre somna om och vakna nästa dag, nästa vecka, nästa år. “Snälla – jag kan väl få ta tag i mitt liv en annan dag”.

Hur kunde en tjej som jag vara olycklig? Jag hade ju allt (trodde jag)? Mitt drömjobb, min vackra fina alldeles egna lägenhet mitt på söder som jag köpt själv, goda vänner, familj, pengar på kontot, en frisk och hälsosam kropp… “Vad är det för fel på mig?” 

När jag väl hasat mig ur sängen, läste jag morgontidningen, mer skräp till en redan skräpad hjärna, inte ett så smart val av mig. “Men hallå? Jag måste ju hänga med i världen, vad som händer? Jag måste vara allmänbildad!” inbillade jag mig.

Jag slängde ner en Findus fryst matlåda i väskan och hastade mig iväg till jobbet för att inte komma sent, för vad skulle mina kollegor tycka om det och allra helst min chef? Köpte en fralla på konditoriet på vägen som jag åt medan jag kollade av mejlen på jobbet.

Hallå Maria! Knack, knack, är du där!? Ropade själen till mig. Jag hörde den inte.

Efter den inte alltför innehållsrika lunchen tryckte jag i mig en kexchoklad, alltid en godisbit i kontorslådan för att stilla mitt sötsug (min tomhet).

Gick hem till min vackra lägenhet och sjönk ner i soffan för att se någon serie jag kunde försjunkna in i djupt för att slippa tänka på mitt eget liv.

Åren gick, men så en dag kom jag över min första självhjälpsbok och någon vecka senare gick jag på min första inspirationsföreläsning med Kaj Pollack. Tack vare mitt jobb inom eventbranchen fick jag ta del av många olika inspirerande talare, som ville väcka till liv människor som jag.

Jag höll på att gå sönder inuti. Jag förstod det. Men jag visste inte hur jag skulle ta mig ur det, eller vad jag skulle göra, jag visste bara att jag behövde en förändring, och det var omgående! Jag hörde min själ för första gången på länge och bestämde mig för att börja lyssna på den igen.

Även om det tog några år för mig att höra knackandet så är jag idag enormt tacksam att jag överhuvudtaget hörde det.

Även om det tog några år för mig att höra knackandet så är jag idag enormt tacksam att jag överhuvudtaget hörde det.

Några månader senare fixade min kollega (numera vän, hon som tagit många läskiga steg före mig och inspirerat mig att se utanför mina skygglappar) att jag skulle få en session med en person hon träffat.

Och där satt jag mittemot en annan människa som bokstavligen manglade mig med allt det som bodde inuti mig, allt det vackra, allt det som var jag, allt det där jag egentligen redan visste, men hade tryckt på pausknappen för – den sessionen vände uppochner på mitt liv. Äntligen fick jag vakna inför någonting mycket större än det jag hade upplevt i mitt ditintills inrutade liv.

Samma person höll en kurs några månader senare, det blev starten på en hejdundrande livsomvändning!

Jag åkte hem och sa upp mig från mitt jobb, flyttade till Stockholm och här började ett nytt kapitel i mitt liv.

Psst. Sitter du fast? Har du förändrat någonting i ditt liv? Har du också fyllt ditt tomrum med serier och godis? Dela gärna i kommentaren.