Den här resan har varit en längtan och önskan jag har haft under många år. Marrakech med hennes exotiska och uråldriga charm. Varje gång jag sett en bild härifrån så har min längtan väckts starkare, ”dit vill jag åka en dag”. Och nu var det dags att fylla på med lite nya intryck i livet och skapandet. Och jag kan säga att det var allt annat än lite, du som varit i Marrakech vet vad jag menar. Vilket myller av allt.
Som en liten flicka på ett äventyr går jag stegen i den nya staden, tittar mig nyfiket omkring, nya dofter kommer in i mig och nya scener som jag aldrig tidigare har skådat formas till minnen. Känner mig levande och i ett flöde med det som är här just i denna stund. Det som händer där hemma är inte längre levande i mig. Nu är det den här nya världen som är mitt liv i nio dagar. Och även om jag känner mig aningens förvirrad av att vakna upp i en helt ny värld så känns det också nyttigt att se något annat än ängarna i Ockelbo.
Tidigt varje morgon blir jag väckt av böneutroparens röst, jag tycker det är otroligt vackert och helt knasigt på samma gång! Att få en sorts lovsång till Gud, rakt in i sinnet medan jag fortfarande är i mellanrummet mellan sömn och verklighet. Det hör inte till vanligheterna i mitt liv. Det är nog påminnelsen om andakten jag uppskattar mest och att det är så olikt hemma. Minareterna tornar upp sig överallt i staden och ur varje torn kommer utrop regelbundet under dagen. Men jag gillar det, även om jag uppskattar de inte fullt så påträngande kyrkklockornas klang i vår kultur.
Har både gråtit, skrattat, haft mens och varit magsjuk på den här resan. Många människor, dofter, ljud och diverse olika intryck överallt. I den här staden är det livat. Ett myller av allt. Tur var det att jag inte längtade efter en traditionell ”sommar och sol semester”, för isåfall hade jag blivit besviken. Det här är allt annat än just det.
Här turas lokalbefolkningen, turisterna och alla djur (åsnor, hästar, katter, hundar och slaktade djur!) om att trängas på de trånga gatorna från 1000-talets begynnelse (eller då grundades iaf staden, husen har säkert stått här längre). Motorcyklar, cyklar och häst med vagn swishar förbi i en snabb takt, jag håller mig längs de rosa husväggarna och på eftermiddagarna vilar jag upp mig på riadens terass eller något mysigt café.
Här uppe på terassen kan jag hämta andan och höra min inre röst – en stunds skrivande förgyller alltid…
Rosa & rustika husväggar i en oändlighet.
Frukost uppe på terassen.
Efter några dagar i Marrakech gör vi en utflykt, hyr en bil och beger oss till bergen i två dagar och sedan till den aningens mer lugna havsstaden Essaouria i ytterligare två dagar för att sedan avsluta tre dagar i Marrakech igen innan vi far hem. Skönt att lämna stadsmyllret och få uppleva det mer råa Marocko. Aldrig har jag sovit så bra som i Atlasbergens omfamning. Här fick vi sova nära lokalbefolkningen och se hur livet är en vardag i denna nordafrikanska bergsby. Ganska lugnt om jag säger så.
I tekannan serveras marockanskt mynta-te och under tratt-hatten små kakor.
När vi kom till havsstaden blev vi uppgraderade till en svit, på grund av en felbokning. In kliver vi i ett rött, svart och mycket yang, hemskt otrevligt inrett rum med stora afrikanska statyer som skrämde livet ur mig (inte alls det rum som jag hade bokat via air bnb). Olov styr upp det där och vips så får vi en vackert ljust inredd yin feminin svit istället. Mums för skönhet.
Precis som jag skrev i en instagrampost så tyckte jag att de flesta riaderna* vi bodde på hade en trött känsla över sig, som att turistexpansionen haft sina glansdagar och nu var lite vissen. Har du tänkt åka till Marrakech så är mitt bästa tips följande: Lägg några extra hundra på boendet istället för de riader som ligger kring fem hundra kronor, de är vackra (på bilderna) och har säkerligen en gång i tiden varit levande, men jag tyckte att de hade en trött känsla över sig. Åker jag igen, så skulle jag vilja lägga en tusenlapp per natt på boende för att känna mig omfamnad av en omhändertagen riad där ägaren fortfarande pysslar om sitt ställe. Jag skulle t.ex. inte ha något emot att bo på Vanessa Bransons ställe El Fenn. Mm, jag vet, jag är svag för luxury boutique, någon mer som är det kanske? 😉
*Riad = traditionellt marockanskt hus med vacker innergård, som ett mysigt bed & breakfast ungefär.
Vår tusende dag som gifta firade vi här i solnedgången ღ
Kvällsmarknaden i Essaouira – både för locals och turister.
Favoritcafé i Essaouria @mandala.maroc Vacker interiör, kreativ mat och en levande själ – helt i min smak.
Att resa på det här sättet har både sina för- och nackdelar och jag tror att jag egentligen uppskattar att ta del av en plats och kultur över en längre tid, att hinna landa ordentligt och få en vardag i det nya. Nu valde vi att resa så här och det var en intressant upplevelse det med, och ska jag resa så här långt igen så vill jag nog välja att vara borta längre. Du som följt mig genom åren vet att jag uppskattar att resa med husvagn, där känns det som att själen hinner med, på ett flyg sker transporten så väldigt snabbt och det känns som jag behöver många dagar att komma ikapp en flygresa.
Lite shopping av vackra skålar.
Länge har det varit Ockelbo och Sverige som varit min utgångspunkt (med undantag för Norge med husvagn). Jag blir återigen påmind om att det egentligen inte är avståndet som gör att jag får nya intryck och kreativ förnyelse. Det kan vara nog så påfyllande att göra en utflykt med picknick till en närliggande by – det är förändringen i det vanliga som öppnar nya sinnesintryck och väcker nya sorts tankar & idéer.
En härlig tacksamhet väcktes på min resa, en tacksamhet över att jag har hittat min plats på jorden, där jag vill skapa, odla och vara. En utgångsplats som känns helt rätt för mig, att komma hem till och landa in på – här i vårt bönhus i Ockelbo.
Ett mysigt café i Merrakech – Kif Kif Café
“Local place” i en stad i bergen versus “turist place – L´mida i centrum av Medinan i Marrakech” – båda serverade fantastiskt god mat men L´mida hade den ljuvligaste utsikten. Här uppe på terassen avslutade vi vår resa med en fin middag i solnedgången.
Vackra dörrar och cool konst på L´mida. Vilken dröm att få ta med sig en sån här dörr hem.
Tack för att du tittade in och läste om min reseupplevelse. Nu önskar jag dig en skön marsmånad tills dess att vi hörs igen ღ
Kram Maria
Foton av mig och Olov
