Om jag inte uppmärksammar min menscykel och det som sker i den, om jag inte saktar ner över menstruationen utan fortsätter i samma takt hela månaden igenom – missar jag dörren som öppnas till mitt inre. Om jag istället välkomnar en lugnare rytm, hinner jag med att känna den välkomnande famn som finns här för mig och som leder mig rakt in i mitt väsens djupaste mitt. 

När jag är mitt i det heligaste rummet, kan jag lockas av att gå, börja göra och fixa och följa, men stanna kvar lite till, viskar något till mig, stanna kvar och bara var. Det för mig djupare in i alltet, till källan där jag hämtar all kraft och energi, där jag hämtar vägledning och riktning för min kommande cykel. 

Den öppning som mensen kommer med är en viktig portal att gå igenom, för att samla mer mod, kraft, tillit och riktning. Från det här djupaste av rum hittar jag min sanna kontakt och det som vill leda mig till Gud. 

Jag undrar varför man inom vissa religioner inte får ta på kvinnan i menstruationstider? Det sägs vara orent. Jag skulle vilja påstå att kvinnan behöver sitt utrymme, få samla sig, vara ifred med Gud och den heligaste av platser, hon behöver gå in genom dörren och vara med sin källa – och den är allt annat än oren. Den är helig och speciell. Hur skulle det vara om vi istället hedrade denna tid i kvinnans cykel, genom att låta henne vara hemma, servera henne stora fruktfat och varma bad? Än är vi inte där, där samhället hjälper till med att skapa detta för oss, så vi behöver se till att i varje cykel skapa denna oas för oss själva. Köp hem lite frukt, ta långa varma bad och falla in i existensen bortanför det vanliga görandet. 

Kvinnans menstruation är en portal in i evigheten, jag förstår att den har tryckts undan genom tiderna av rädsla av att vara den värld vi innerst inne kan vara.

Vers ur Den inre rösten! 

Det innersta av menstruationens rum känns som att gå över en äng fylld av vackra sommarblomster, vinden är ljummen och en vacker klänning pryder kroppen, här känns det som att tiden står stilla och allt är perfekt precis som det är, ingenting behöver fixas, ingen oro existerar, ingen framtid, ingen dåtid, bara nu. Här är det friden som existerar, friden som bara vill väl, friden som fyller bröstet med den kärlek som är, friden som är tillit och hopp. Det här rummet finns här alltid, men det är genom menstruationen som jag får tillgång till det på ett helt annat vis än jag kan ta del av under resten av månaden. Det är lite som att gå till kyrkan på söndagar, när prästen öppnar upp kyrkportarna och välkomnar oss till gemenskap. Menstruationen öppnar upp dörren till mitt allra heligaste rum där jag kan känna anden och mitt djupaste väsens kall. 

Och tänk att jag varje månad kan välja att gå till den här platsen, den kommer igen, om och om igen! Men jag behöver våga välja att sakta ner och gå rakt in i. Här finns helandet för oss själva och vår värld. Det är en hisnande känsla att veta att alla kvinnor har tillgång till denna portal, i varje menstruation. Tänk så många kvinnor som menstruerar just nu och skulle kunna vara på denna heliga plats. 

Med en bakgrund av många menstruationer som varit allt annat än det jag nu fick bevittna – där smärtor och pms tagit över, känner jag mig gråtmild över hur vacker denna menstruation faktiskt var. Något jag bara läst om i böcker men inte riktigt själv känt. Nu bär jag med mig detta rum och denna känsla in i en ny cykel. För varje cykel går jag djupare in i den sanning som är jag. 

Vad skulle du vilja ge dig själv i din nästa menstruation? Om du är man, kanske du har någon kvinna i din närhet som du skulle vilja ge lite extra uppmärksamhet åt? Jag har min röda sammetsoffa som jag kryper upp i, tänder ljus och har som mitt eget ”red tent” – en oas för de röda dagarna! 

Nu är jag på dag 5 i min cykel och med små steg rör jag mig utåt igen, veckans städning (som vanligen sker på fredagar) skjuter vi upp till en annan dag och i eftermiddag ska jag vara utomhus i vårluften och måla mina pallkragar.

Tack för att du är här och läser mitt blogginlägg idag. 

Kram Maria