Tittar fram ur mitt ide idag. Som jag delade i det senaste brevet har jag tillåtit mig själv att inta en stillsammare rytm nu i vintertiden. Naturen är i vila och det känns naturligt för mig att inta samma rytm.
Det här med att ”kickstarta igång ett nytt år”, känns inge bra i mig. Det känns mer naturligt att vara i den energin framåt tidig vår, när de första vårfåglarna börja kvittra. Förra året kände jag hur rytmen ändrades i början på februari och då brukar det komma en vårflod av energi som räcker ända till hösten.
För mig känns det mer naturligt att mjukstarta det nya året och det gör jag genom att tacka det gångna året och välkomna ett nytt. Jag känner in min längtan och tar tillfället i akt vid årsövergången att känna efter vilka steg jag skulle vilja ta nu närmast från mitt inre. I mellandagarna fick jag i SHE ritual ta del av tio andra kvinnors längtan. En röd tråd jag kunde urskönja var att de flesta av oss längtade efter att hänge oss till den allra innersta rösten och låta det som glöder inuti oss få komma till uttryck.
Vackra Ockelbo i vinterskrud..
Ju mer jag blickar inåt, desto tydligare blir det att det finns en oändlig källa av skapande och liv. En källa som vill mig väl, som vill att jag delar mitt allra innersta och som vill att jag står i den kraften och litar på att det jag hör inom mig är det jag ska följa.
Den där mjuka och varma rösten, som jag hör när jag tillåter mig att sakta ner.
Den som viskar till mig när jag väljer att lyssna.
Den som känns som en mjuk knuff och varm känsla i bröstet.
Den som väcks till liv av naturens skönhet.
Den rösten är min vägledare. Och genom att varje dag be och ställa frågor till mitt inre lär jag känna den här innersta delen av mig själv, som jag tror är det mest Gudomliga som finns och det enda jag vill lyssna på.
Du som deltagit i min kurs SHE creates känner till dessa frågeställningar. Två av dem är:
- Vad ser jag fram emot idag?
- Vilket steg kan jag ta idag för min inre röst?
De här enkla frågorna skiftar mitt sätt att se på dagen och ställer om mitt fokus till mitt inre. De hjälper mig att ta de steg som är mina att ta. Och för dig som har läst mina tidigare texter här på bloggen är en bön jag bär med mig ”Gud, jag ber endast om insikten om din vilja och kraften och modet att utföra den”. I denna bön kan jag vila i tilliten.
Många kvinnor och män jag möter börjar alltmer följa sitt inre och det gör mig hoppfull att vi är fler som vandrar den här vägen. I bibeln sägs det vara den smala vägen:
Be så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, hon får, och den som söker, hon finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. (Ur Bergspredikan, Mat 7:3)
För ett år sedan spelade jag in en serie meditationer i min webbkurs Soul Whisper som hjälper till att öppna upp för den här platsen inuti. Många är det som tagit del av den och de flestas respons är: jag vill bara ha mer! Och med den responsen tänker jag: mer av livet, mer av det inre, mer av stillheten, mer av det gudomliga, mer av ljuset, mer av sinnesron, mer av tilliten…. Och min upplevelse är att allt detta öppnar sig ju mer jag säger: ”Ske din vilja”!
Jag är tacksam att jag hittat en väg som känns som ett JA och som känns som ett svar på de många böner jag bett genom åren – även fast jag många gånger undrar vad det är jag har gett mig in på.
Redan vid femton års ålder minns jag hur jag bultade ”hallå, det måste finnas något mer till livet än det jag nu upplever”… och länge sökte jag vägar för att finna meningen med livet och sinnesron! Många vägar som var utanför mig själv, men som så sakteliga började leda in mig på den väg som var till mitt allra innersta. För varje dag som nu går lär jag känna nya rum inom mig, som får mig att känna allt mer sinnesro. Och från den platsen märker jag hur oändligt skapandet känns, som att det finns en hel sjö att hämta inspiration från och allt det bor inom mig själv. Även om jag anade att det fanns något inom mig där vid femton års ålder, tog det mig ytterligare tolv år att hitta tillbaka till den vägen jag en gång börjat gå på.
På nyårsafton välkomnade jag det nya året i tystnad, sittandes runt en brinnande kandelaber (tack Sanna för att du fångade ögonblicket). Den vackra tystnaden och några få fyrverkerier i bakgrunden. Inomhus i värmen. Det kändes så skönt i mig att vara i stillhet och tystnad. Att hedra den här platsen i mig som vill bli lyssnad på. Det är endast från den platsen jag vill leva! Ett steg i taget.
Tack för att du är här.
Ps. Jag får ofta frågan vad jag läser för böcker! Det senaste året är det få böcker som passerat hos mig, just för att jag haft fokus på att hitta min egen inre röst, det som kommer inifrån mig – snarare än andras idéer om livet. Nu börjar jag så sakteliga låta mig inspireras av andra igen och framför allt är det författare som väljer att leva från sina själs ja:n som landar i mitt knä (surprise ;)). Jag tror verkligen att böcker kommer till mig när jag precis behöver dem. Marianne Williamson är en klassiker från 1992, ”A return to love – reflections on the Principles of A Course In Miracles”, som just nu är min dagliga dos av någon annans syn på detta mirakulösa liv! En vacker tolkning av A Course In Miracles.
SHE creates – för kreativa kvinnor som följer sitt inre kall!
Ett sammanhang där skapande och den inre rösten står i fokus. Du får skapa en intim kontakt med dig själv tillsammans med andra kvinnor på en liknande resa, samtidigt som du får komma djupare i din skaparprocess och ta de steg du längtar efter. Nästa omgång startar den 7 feb, (programmet sker via Zoom och har kursstart en gång på våren & en gång på hösten)!