Och så släpper taget om sommaren och hösten tar allt mer utrymme, både inom mig och runtomkring mig. Mitt på dagen när solen skiner känns det som sommaren dröjer kvar och på de krispiga morgonpromenaderna känns det som hösten är här. Jag älskar den här årstidsskiftningen. Att få både den fräscha luften i den tidiga morgonen men också att kunna sitta ute i trädgården och äta lunch i den värmande solen och njuta av blommorna (jag passar på innan frosten kommer och tar dem, inatt var det bara 2 grader).
Olovs kusin Maria Forsling skrev så här på sin Instagram tillsammans med en härlig svampbild, och jag känner igen mig i det:
”När sommaren-är-slut-ångesten övergår i hösten-är-här(lig)-känslan…”!
Det fanns en lätt stress inombords över att sommaren skulle ta slut där i början på augusti, som att jag inte riktigt ville det. Jag ville att den skulle vara för evigt och tankar som: ”har jag verkligen tagit vara på alla sommardagar” dök upp. Och när jag kan se att jag har gjort just det, tagit vara på dem, njutit av dem och badat i sommarens alla härligheter, kan jag lättare släppa taget om sommaren och falla in i höstens famn. Jag gjorde precis det jag ville denna sommar, i all enkelhet har jag på olika sätt tagit del av naturen och skapat rymd i mina dagar. För mig är det vad som är viktigast, att insupa naturens dofter och skönheter och den där känslan av rymd. Inte bara på sommarmånaderna, utan i hela livet. I den rymden känner jag att tiden är evig.
Två av de gånger jag kände att livet stod still denna sommar, var vid en båttur på ån här i byn och på den här bryggan ute i Gävle Skärgård.
Den här sommaren har också varit fylld med vemod. Under delar av juni och hela juli vaknade jag med en vemodskänsla inombords. Utan att försöka placera den och förstå mig på den, så lät jag den bara vara där. På de första dagarna av augusti släppte den, precis veckan innan den omtalade portalen 8/8 (som jag inte vet så mycket om, annat än att det var transformerande tider).
Vemodet behövde få vara där, för ur vemodet har det också väckts motsatsen: upprymdhet. Och jag tror att det är just när jag omfamnar alla känslor utan att döma ut någon som sämre, som jag också kan känna det fulla spektrat i mig. Upprymdheten har växt till nya höjder.
Samma krispighet som jag känner i luften så här års, känner jag också inombords, jag speglar mig så väl, så väl, i naturens årstidsenergier. Och jag speglar mig också så väl i min egen trädgård och allt det som händer där. Nu står blommorna här och är vackra, de är liksom nöjda och vill bara få lite sol på sig och visa upp deras vackra skönhet som det tagit hela sommaren att komma till.
~ Ur vemodet väcks upprymdhet ~
I förra inlägget delade jag om hur jag mjukstartade efter sommarlovet. Det har varit så skönt för mig att göra det, att inte bara gå från 0 till 100 (eller i och för sig 100-läget har jag faktiskt aldrig nuförtiden ;)). Men du fattar, att gå från sommar-moode till arbets-moode. Så det har varit skönt att bara låta lovet dröja kvar i en övergång in i en skaparhöst.
I den mjuka övergången växte skaparlusten och kreativiteten till liv i en explosion i samband med att min egen menscykels rytm gick in i en inre vår, är på dag 10 idag. Fullmåneenergin som varit den senaste tiden har också påverkat mig starkt. Jag har känt ett flöde som en vårflod, som stundtals varit utmanande att härbärgera, men imorse släppte det och den forsande vårfloden blev mer en följsam flod som mjukt flödar fram.
Fullmånen som denna gång ville hjälpa oss att stå i vår fulla potential och fokusera på det som är viktigt för oss, det som bor som en längtan inom oss, den längtan som det är dags att börja leva allt närmre. Fullmåneenergin brukar dröja kvar några dagar i mig innan den ebbar ut. Och jag känner hur den här månen verkligen har hjälpt mig att känna kraften inuti. Detta tillsammans med att jag i min senaste menstruation bad om tydlig riktning för kommande tid. Den tydliga riktningen är här och jag gör mitt bästa att försöka hänga med i den flod och det flöde som vill äga rum.
Och som vanligt ett steg i taget.
Ny mjuk morgonrutin
I denna sensommar och tidiga höst har det nu väckts en ny morgonrutin för mig. Det är oftast så att i årstidskiftningarna ändras mina rutiner.
- Jag ber Olov väcka mig vid sju
- Jag lägger händerna på kroppen, ber till änglarna och säger något helande till mig själv
- Jag går upp, gör en kopp varm citronvatten och flödesskriver i min dagbok
- Jag går ut på en promenad, ibland med en mysig podd i lurarna (se tips här nere)
- Jag äter frukost
- Jag börjar dagen i studion kring nio-snåret, plockar in färska blommor till altaret och säger t.ex.: ”Kära Goda Änglar, idag ber jag om mod och själsstyrka”!
Så, över till dig:
Hur har du haft det denna sommar?
Hur känner du i denna årstidsskiftning?
Vart befinner du dig i din egen cykels rytm? Vare sig det är menscykelns rytm eller livets cykliska rytm?
Har du någon mysig morgonrutin som du inte kan vara utan?
Jag önskar av hela mitt hjärta att du får en vacker årstidsskiftning och att du får kraft och mod att skapa det du vill den här hösten.
Kram Maria
Ps 1. Vill du vara i en supportande gemenskap i höst där vi fokuserar på att ta steg för det som vill resa sig inombords och låter det kreativa flödet få utrymme, välkommen till SHE creates, vi startar den 23 september. Till dig som anmäler dig senast den 25 augusti skickar jag en vacker gåva på posten.
Ps 2. Ett så vackert och viktigt poddavsnitt vill jag tipsa dig om. Det handlar om att leva vild och fri, med Glennon Doyle och min absoluta favorit: Brené Brown. Podden heter ”Unlocking Us” och du hittar avsnittet här.
