En stillsam vinterrytm

– jag omsluter mig i vinterns stillhet!

Hur kan jag ta hand om mig själv den här tiden då naturen är i vila och varit det länge nu? Många mörka dagar har passerat och jag känner mig nästan som en vandrande zombie. 

Jag ligger kvar extra länge i sängen för att ta vara på värmen under täcket. Jag hänger framför brasan och värmer mig ofta. Jag badar gärna i varma källor och är tacksam för det lokala badhuset där jag sjunker ner i barnpoolen som är extra varm. Jag låter kroppen omslutas av så mycket värme som möjligt, det känns bra i mig. Sen vet jag att det är bra att komma ut i solskenet eller dagsljuset på en promenad – även om det finns en känsla av att bara vilja kura inomhus, så behöver jag den friska luften och rörelsen för att få nytt syre in i kroppen. Och faktiskt, så har vårfåglarna redan börjat kvittra. När jag kommer in igen tänder jag ljus, det gör skillnad med myset. 

Mina projekt ligger inbäddade i vinterns djupa vila, de vill, precis som jag, ha en stunds andrum den här årstiden. 

Jag är en ganska så ”snabb” person, född i april, vädur med ett väldigt driv framåt, och den här inneboende driftiga kvinnan får lära sig att släppa taget och fortsätta att falla in i det ide som fortfarande är. I det kan det uppstå en förvirring och ett motstånd. Det finns en impuls att gå in i en snabbare rytm tidigare än jag ska. Dagligen får jag påminna mig om att det fortfarande är vinter och ta stegen i den takten. Den lilla fågeln som kvittrar påminner mig faktiskt om just det, den tittar fram bara en liten stund under dagen och sedan flyger den in i sitt bo igen. 

Olov, min man, såg på mig imorse och anade att jag inte var helt nöjd där jag var i sinnet och frågade mig: ”Vill du höra vad jag läst om förvirring?” Ja, det vill jag, sa jag. ”Det kan vara bra att meditera och möta förvirringen och vara med den en stund.” Just ja, precis så. Om jag stretar emot den rytm som är så känner jag mig oskön och lätt förvirrad. Så, en stund med några djupa andetag, flödesskrivning och där jag tillslut bara satt med stängda ögon denna morgon, fick mig att falla in i mig själv. 

När jag ger mig stunder som denna, faller jag ännu lite till in i mitt inre rum, där förvirring övergår till klarhet och motstånd övergår till samklang. Den urrytm som pulserar på vinterhalvåret är likt en varm källa om jag tillåter mig själv att gå stegen i samma rytm. Det är inte alltid lätt tycker jag, men jag märker att jag får en helt ny och djupare kontakt med mitt inre när jag går stegen i samma takt som naturen. Från den platsen kan jag lättare göra ett urval av de handlingar som pockar på. 

Hur har du det den här årstiden? Och vad ger du dig själv för att omsluta dig? Vad skulle du vilja ge dig själv den här veckan för att känna det där extra omhändertagandet? 

Har du något tips du vill dela får du gärna göra det i kommentaren. 

Idag tog jag cykeln fram till den lokala kyrkan som hade lunchkonsert där min man Olov och vän Tove stod för musiken. Vilken lyx att få inta lunch i en gemenskap och sedan få sitta och insupa vacker musik, mitt på en onsdag. Jag blev översköljd av den där känslan som ibland uppstår när allt står still och det bara känns som att jag är precis på rätt plats. De sjunger: 

 

”Det finns en brunn, en källa till liv i min egen kropp.

När jag druckit av den fylls jag av klarhet och saknat hopp.

Var gång som jag vågat att dricka ur den blir jag hel och ren.

Och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben.” 

(Ur Bo Kaspers låt Floden)

 

Tårarna rinner både inom och utanför. Tack för nådegåvan att få vara människa, idag! 

Den 20 februari startar nästa omgång av SHE creates och sista anmälningsdag är den 12 februari. Man skulle kunna beskriva programmet i korthet som att vi lär oss att dricka ur den där källan som finns inom oss. Läs mer om programmet här om du blir nyfiken.